Tre minuter innan mötet med handläggaren gjorde de upp en plan: Johan och hans övervakare skulle ljuga och säga att de träffat och ringt varandra regelbundet.

– Det var som en pjäs, säger Johan.

Han vet inte riktigt varför övervakaren, som också är advokat, ljög för hans skull.

– Övervakaren gjorde som jag ville. Det finns ju inga pengar att tjäna på det. Men det kanske ser bra ut på pappret att man har varit övervakare, säger Johan.

Johan, 24 år, åkte fast för odling av cannabis för några år sedan. Domen blev frivården ett år med övervakare. Men för honom blev det inte något egentligt straff.

– Det var bara skönt för mig att slippa träffa övervakaren. Jag tyckte inte att jag hade gjort något fel, säger han.

Johan tror snarare att han hade blivit argare och velat jävlas om det hade varit ett strängare system.

– Ingen gjorde som man skulle, men det fungerade för mig i slutändan, säger Johan som nu hamnat på rätt bana i livet – mycket på grund av den ”blinda tillit” som handläggaren visade, anser han.

Johan slapp träffa sin övervakare, men han tvingades träffa sin handläggare en gång i månaden under ett års tid. Där ställdes rutinfrågor som inte kollades upp, enligt Johan. Och han behövde aldrig lämna urinprov.

– Jag hade kunnat knarka järnet om jag hade lust. Men det gjorde jag inte eftersom jag ville bli av med straffet, säger han.

Johan tycker, som han uttrycker det, att ”systemet är blaj”. Han misstänker att frivården bara ville ha med i statistiken att de hjälpt honom. Han misstänker att de såg honom som ett enkelt fall.

– Jag tror att mitt fall bara var en slapp dag på jobbet för dem. De gjorde fel, visst, men jag ville inte ha kontakt med dem heller, säger han.