
Konst som banalitet och ouppnåelig lyx
Från organiserat skrot och verk som inte går att köpa till ett helt centrum för feministisk konst. Jacob Kimvall gör en ambitiös konstvandring i New York och tar tempen på nutidskonsten.
Normbrytande nyheter
Från organiserat skrot och verk som inte går att köpa till ett helt centrum för feministisk konst. Jacob Kimvall gör en ambitiös konstvandring i New York och tar tempen på nutidskonsten.
Främlingsfientligheten är ständigt närvarande i fransk politik. Det säger Bim Clinell, författare till boken De hunsades revansch och expert på fransk främlingsfientlighet.
Hata Göteborg tecknar motsättningarna mellan mjukt och hårt, manligt och kvinnligt i alltför skrikiga färger. Och så fort det bränner till gömmer sig filmen bakom sina egna skämt.
Att starta ett förlag i dag kräver varken stora resurser eller mycket kapital. Persondatorerna har gjort det möjligt att sköta sättning och formgivning från sängkammaren. Ändå är det svårt att försörja sig på att driva ett litet förlag.
Stockholms kanske mest kända skaband Eskalator släpper nytt. Gruppens variant av den jamaicanska musikstilen utgör ett starkt bidrag till huvudstadens numera blomstrande skascen.
Vad är det man ska lyssna på som vuxen? En hes man i skäggstubb som pratsjunger över några menlösa ackord på gitarren, han som gått länge i livets hårda skola och kan sätta ord på all besvikelse, alla törnar? Det känns som att Martin Abrahamsson och Martin Hanberg gjort till sin livsuppgift att agera antites till den där mannen, när de som frontfigurer (rätta mig om jag har fel) i Vapnet och Sibiria ger uttryck för jordnära relationsreflektioner till sin komprimerat storslagna pop.
Efter att den sovjetiske poeten Vladimir Majakovskij begått självmord genom att spela rysk roulett den 14 april 1930 togs hans hjärna ut och vägdes av Hjärninstitutet, som bedrev studier av geniers huvuden. Problem uppstod när de märkte att den vägde 360 gram mer än Lenins – hur skulle de förstå sig på detta?
Jag har inte riktigt insett det förut, men nu står det klart – när moment:teater är ordentligt i lektagen ägnar de sig åt en märklig hybrid mellan berättarteater och commedia dellarte. Inte så att man slår kullerbyttor på scenen, inte heller bär skådespelarna masker (om nu inte ett par John Lennon-glasögon ska räknas till den kategorin), och historien handlar inte om Arlecchino, Pulcinella och Pantalone. Nej, jag tänker på själva attityden till spelet, hur skådespelarna ständigt avbryter den historia de håller på att berätta för att istället småprata, gräla, dricka te eller kommentera sin egen föreställning. (I commedia dellarte kallas sådana utflykter för lazzi.)
Det genomgående temat i Brorsan är mätt är hämningarnas radarpar, skam och skuld. Skammen över det egna arvet och skuldkänslan över att förneka det.
Förvånande väl mottagen i det konservativa Korea. Överraskande upprörande för den svenska mellanstadiepubliken. Filmen Like a Virgin om transsexuelle tonårspojken Oh Dong-gu berör uppenbart.
© 2025 Stockholms Fria