Festivalhelg i stad och park

Nu har festivalsommaren landat. Bara i helgen arrangeras fyra festivaler i Stockholm, alla med fri entré. SFT har talat med några av arrangörerna.

Feminismer i kubik

Som en del av invigningen av Elizabeth A. Sackler Center for Feminist Art visar Brooklyn Museum Global Feminisms. Titelns pluralform ska peka på att det i dag globalt finns ett antal olika feministiska perspektiv och praktiker. Det är också en mycket omfattande utställning, med fler än åttio konstnärer från alla världsdelar sammanställd av den inflytelserika amerikanska konstforskaren Linda Nochlin samt centrets curator Maura Reilly. Nochlin är förmodligen mest känd för sin banbrytande text Why have there been no great women artists från 1971 där hon hävdar att det historiskt funnits både institutionella och sociala hinder för kvinnor att utvecklas på allvar som konstnärer. Det är en ståndpunkt hon senare både utvecklat och till stora delar reviderat. Bland annat genom utställningen Women Artists 1550–1950 på just Brooklyn Museum i november 1977, vilken visade på att det funnits en rad framstående konstnärer som varit kvinnor, men att dessa marginaliserats i konsthistorien.

Revolt på skånska

Svenska Akademien har alltid gjort allt själva, vägrat bli slavar under något skivbolag och klarat sig lika bra ändå. Nu släpper de sitt fjärde fullängdsalbum och som vanligt är det kärlek och revolt som står högst på dagordningen när Akademien gör musik.

Livet efter kapitalismen

Den kapitalistiska globaliseringen framkallar kort sagt fattigdom, ohälsa, förkortad livslängd, lägre livskvalitet och ekologiskt sammanbrott. Den amerikanske författaren och vänsteraktivisten Michael Albert är inte nådig beträffande dagens förhärskande ekonomiska system, kapitalismen. Det finns dock ett alternativ enligt honom: parecon – deltagarekonomi. Stockholms Fria Tidning träffade Michael Albert på hans Sverigebesök för att prata om budskapet i hans bok Parecon – Livet efter kapitalismen.

Mellan vykort och verklighet

För att främja turistnäringen gör politiker och näringsliv ofta gemensam sak i en strävan att försköna det egna landet. Det kan märkas i dagstidningar, i politiska program och i reklam. Men allra mest skimrar turistromantiken på kioskståndens vykort.

Fria.Nu

Rastafari på svenska

Reggaekulturen är enormt livskraftig. I Sverige en växande subkultur och varianten dancehall, som utvecklades i slutet av 70-talet, blir allt mer populär. Med hjälp av radio och tv, reggaefestivaler, världsartister och inte minst mobila reggaeklubbar, soundsystems, har musikstilen spridit sig över världen. I dag spelas Sollentunabon Million Stylez hit Miss Fatty sönder på dansgolven i såväl Västindien som på Stureplan.

Fria.Nu

Revolutionen - nu i ditt vardagsrum

2000-talets konst ska vara ung och smart, tala utifrån konstnärsjaget och kanske, om betraktaren har tur, berätta något om samtiden. Den aktar sig dock för att skriva folk på näsan och propagera. Revolutionära budskap är bannlysta ur mainstreamfåran och har levt ett undanskymt liv sedan 1970-talet.

Spåren leder till Väsby

I bröderna Coens film The Big Lebowski (1998) finns en scen där filmens hjälte The Dude möter porrfilmsproducenten Jackie Treehorn i dennes lyxvilla. Treehorn får ett telefonsamtal, skriver ner något på en lapp, drar loss den, ursäktar sig och försvinner ut ur rummet.

Mumin skymmer sikten

Tove Jansson blev under sin livstid en av barnlitteraturens giganter genom sina böcker om mumintrollen. Den sista muminboken, Sent i november, kom 1970 och Tove Jansson gav efter detta bara ut vuxenböcker, huvudsakligen novellsamlingar. Hennes författarskap för vuxna har inte på långa vägar blivit samma succé eller uppmärksammats som böckerna om mumintrollen, något som inte minst märks i den litteratur som finns om Tove Janssons författarskap.

Arbetarklassen in på bara skinnet

Aftonbladetjournalisten Åsa Linderborgs Mig äger ingen är inget mindre än ett romanlångt personporträtt av en far. Från början ett humoristiskt sådant. Lilla Åsa bor ensam med sin far, de leker, de har roligt. Men ju äldre bokens Åsa blir, desto större avstånd mellan dem infinner sig. Fadern, Leif, är egentligen en tragisk fyllbult utan vänner. Han är inskränkt, en jantelagsmänniska, lever inte, utan snarare överlever utan förmåga att utvecklas. Att Åsa ska gå ifrån honom är ofrånkomligt. Hans livsstil är en spikrak väg ned i en alltför tidig begravningskista, pådrivet av trettiosju år på samma arbetsplats som härdare. Och i takt med detta försvinner bokens humoristiska ton, det som inledningsvis placerade Åsa Linderborg i den fina svenska moderna litteraturfåran med Susanna Alakoski och Torbjörn Flygt.

Sidor

© 2025 Stockholms Fria