Normbrytande nyheter
Tidningen Amelia tilltalar sina läsare på ett nedvärderande sätt. Läsarna uppmanas ofta till att skrida till handling och ta ansvar för relationer, samtidigt som de utifrån tidningens tilltal verkar vara dåliga på att ta initiativ, enligt en undersökning från Södertörns högskola.
Bland bevingade guldlejon och allehanda stjärnparader har världens äldsta filmevenemang gått av stapeln för 62:a gången. Venedigs internationella filmfestival bjöd i vanlig ordning på en rikt blandad kompott, men framför allt riktades blicken österut - mot Asien.
Någonstans i universum sitter Döden och vantrivs med jobbet. Han är rätt less på att inskränkas av budget, siffror och nedskärningar. Han saknar sin särk, sin lie och 'den gamla goda tiden' då han fick gå runt bland människor på riktigt och skrämma livet ur dem.
'Det är ibland svårt att avgöra om livet är en dröm eller verklighet.' Den korta meningen avslutar Kim Ki-duks hyllade Järn 3:an. Det är en i flera avseenden träffande sammanfattning av de frågor filmen väcker. Dröm och verklighet kan vara svåra att skilja från varandra, och lika svårt kan det vara att avgöra vad fiktionen egentligen gör anspråk på att skildra.
Hur vi ser på varandra är en bedräglig seriebok. Den är bedräglig eftersom den verkar så oskyldig. Henrik Bromanders tecknade noveller ser vid första ögonkastet ut att vara ganska naiva berättelser, skildrade i ett lugnt tempo med en lågmäld men absurd humor.
Melo är ett nystartat dans- och konstkollektiv som i höst står inför utmaningen att repetera inför öppen ridå och ta emot åsikter från referensgrupper. Gruppen Melo är Moderna dansteaterns torpedprojekt.
- I Ayaan Hirsi Alis värld finns bara offer och självmordsbombare
Receptet mot förtryck är maximal frihet för individen, menar den holländska politikern Ayaan Hirsi Ali. Allt ordnar sig till det bästa så länge det fria ordet inte regleras. Men egentligen handlar det inte om att tänka fritt, utan om att tänka 'rätt'. Ett 'rätt' som likställs med en västerländsk liberal politik. Ayaan Hirsi Ali bortser från maktordningar baserade på exempelvis kön och etnicitet, skriver Lisa Berthelson.
Under många år levde han ett dubbelliv. Claes Schmidt i Malmö och Sara Lund i Stockholm. I Malmö: känd företagsledare för nöjespalatset Slagthuset. I Stockholm: transvestitinformatör och ståuppkomiker.
Queerinriktade feminister talar ofta om att vi lever i ett samhälle där normerna föreskriver två kön. Det är denna uppdelning vi måste motarbeta för att nå frihet; genom att motsätta oss, parodiera och driva med rollerna kan vi upplösa dem. Det finns dock alternativa teoribildningar. Kajsa Ekis Ekman skriver om filosofen och psykoanalytikern Luce Irigaray som menar att normen bara föreskriver ett kön. Och sedan en negation av detta enda. Det intressanta med feministisk teori, som med all teori över huvud taget, är att man alltid utgår från en analys av de rådande förhållandena. Man talar om hur det ser ut, och sedan, i motsats till detta, hur man vill att det ska se ut. Men hur ser normen ut egentligen? Föreskriver den verkligen två kön?
Det märks att Tariq Ali är arg när han skriver. Han är till och med riktigt arg. Och efter att ha läst Bush i Babylon är det svårt att inte erkänna att det finns fog för hans ilska. De brott som västvärldens ledare begått mot det irakiska folket är till synes omöjliga att försvara – särskilt som västvärldens ledare inte erkänner dem – och historien om det oljerika landet där civilisationen en gång föddes är i de flesta avseenden en sorglig sådan.
© 2025 Stockholms Fria