Protestmarsch nådde Stockholm
Jafar Sarvari grinar illa när han går. Det är inte simulerat. Efter att till fots ha tillryggalagt 20 mil på sex dagar är hans fötter fulla av skavsår, blåsor och blåmärken. Marschen från Norrköping genomfördes som en protest mot Migrationsverkets beslut att säkerhetsläget i Afghanistan nu är sådant att det går att avvisa ensamkommande män till landet. I onsdags nådde den Stockholm.
I mitten av maj fattade Migrationsverket beslut om att säkerhetsläget i Afghanistan är sådant att det inte föreligger några hinder för att avvisa ensamkommande män till landet. Det innebär att flyktingar från landet måste kunna visa att de utsatts för personlig förföljelse för att kunna beviljas asyl.
Beslutet berör knappt 700 i Sverige boende afghaner och grundar sig på ett uppmärksammat utslag från i våras, då Migrationsdomstolen slog fast att det inte pågår någon väpnad konflikt i Irak. Eftersom förhållandena och säkerhetsläget i de båda länderna bedöms som snarlika har Migrationsverket nu gjort bedömningen att det går att avvisa till Afghanistan.
– Praxisbildande för vår del är Migrationsöverdomstolen och de har ännu inte tagit upp något fall. Migrationsdomstolen har prövat ett antal ärenden som gäller afghanska män och gett avslag. Det och vår information om landet är vad vi har att gå på, säger Inger Lagerström, informatör på myndigheten.
För Jafar Sarvari är beslutet en personlig katastrof. Han lämnade hemlandet kort efter USA:s invasion, sedan han fått problem med de krigsherrar som utökade sin makt i det vakuum som uppstod efter talibanregimens fall. Fram tills det att hans tillfälliga uppehållstillstånd, och med det hans arbetstillstånd, gick ut varvade han studier i Uppsala med restaurangjobb. Nu går han sysslolös, och när framtiden kommer på tal låter han dyster.
– Jag är inte säker i Afghanistan, särskilt inte i min hemprovins Bamijan. Migrationsverket säger att det är ett tryggt land, men om det inte är några problem, varför är då den utländska militären där?
Hans asylansökan har avslagits av Migrationsdomstolen, och domstolen valde att inte behandla hans överklagan. Inom kort ska han besöka Migrationsverket för ett utvärderingssamtal. Myndigheten har erbjudit sig att betala 20 000 kronor i så kallat återetableringsbidrag.
Jafar Sarvari skakar klentroget på huvudet när han berättar om erbjudandet.
– Det gäller inte pengar, det gäller mitt liv, säger han. De skulle kunna erbjuda en miljon, jag skulle ändå inte ha någon nytta av det när jag är död.
Vännen Zikria Najaf har deltagit under protestmarschens sista två dagar. Hans fötter värker inte lika mycket som Jafar Sarvaris, men båda beskriver sina framtidsutsikter i lika dystra ordalag.
– Det blir bara kaos om jag återvänder. Alla har samma problem, det är inte tryggt, säger Zikria Najaf. Svenska politiker borde ha mer information om läget i Afghanistan, de har ju militär där själva.
Migrationsverkets ställningstagande har mött hård kritik från flera håll, och Svenska Afghanistankommitténs generalssekreterare Bengt Kristiansson skräder inte orden när han kommenterar det.
– Det är ett beslut som är både ologiskt och inhumant, säger han.
– Det är även respektlöst mot det bräckliga samhälle som finns i Afghanistan, där regeringen vädjat till omvärlden att undvika att öka den humanitära katastrof som är ett faktum genom att repatriera stora mängder flyktingar. Att i det läget hävda att de ska repatriera med tvång är oacceptabelt.
[email protected]
