Stockholms 27 gymnasieskolor gjorde tillsammans en förlust på 40 miljoner kronor förra året. Och inte ens stadens mest populära gymnasium, med fulla klasser och högt söktryck, kommer att klara sin budget för 2008 utan att genomföra nedskärningar i kärnverksamheten.
Så dystert sammanfattas läget i ett gemensamt uttalande, undertecknat av de åtta fackliga organisationer som är verksamma i Stockholms gymnasieskolor, som i februari lämnades till stadens utbildningsförvaltning.

Det ekonomiska tillskott gymnasierna fått för 2008 äts upp av ökade lönekostnader, enligt de fackliga organisationerna som nu kräver extra resurser för att kunna garantera kvaliteten på undervisningen.
Det borde de få, menar socialdemokratiske oppositionsborgarrådet Roger Mogert, som också har en idé om var pengarna ska tas ifrån.
- Som oppositionsborgarråd hade man naturligtvis lätt kunnat säga att det här hade man kunnat lösa med en annan budget. Och det hade man också. Men jag tror även att det går att göra ganska lätt inom denna budget, sade oppositionsborgarrådet retoriskt under kommunfullmäktiges sammanträde i måndags.

Enligt Roger Mogert bör införandet av det kommunala vårdnadsbidrag som från den 1 juli ska erbjudas Stockholms föräldrar senareläggas. De 36 miljoner som den borgerliga reformen beräknas kosta, enligt oppositionsborgarrådets uppgift, skulle därmed kunna användas till att täppa till de värsta hålen i gymnasieskolornas budget.
Skolborgarrådet Lotta Edholm, som tidigare nekat att kommentera fackförbundens skrivelse, påpekade att skolornas rektorer har eget budgetansvar. Samt att kostnaden för vårdnadsbidraget ännu inte är preciserad, även om pengar finns reserverade i stadens centrala medelsreserv.
- Att Roger Mogert vill att pengarna ska gå till gymnasieskolan istället för till vårdnadsbidrag förvånar mig inte eftersom han är emot vårdnadsbidrag, sade Lotta Edholm och tillade att hon noggrant följer situationen i gymnasieskolan.

Oppositionsborgarrådet var dock inte berett att nöja sig med svaret.
- Det är sant att jag inte gillar vårdnadsbidrag men det har inte med det här att göra. Hur många gånger under den socialdemokratiska mandatperioden samlades alla fackliga organisationer och sade: 'nu är det kris, nu går det inte längre'? Majoriteten måste se att det här är ett problem.