Stockholms Fria

Det rörliga galleriet

1991 gjorde Erse, Kaos, Rustle och Serw en riktigt välgjord wholecar - med hjälp av lite färg lyckades de trolla bort en hel tågvagn. I sjunde delen av Fria graffitiakademien berättar Jacob Kimvall om den legendariska målningen Look out crazy erasers!.

Fria graffitiakademin | Del 7: Konst i rörelse

"Du står där på stationen, allt är grått och trist, och så plötsligt glider ett av de där graffititågen in och lyser upp stället likt en enorm blombukett från Latinamerika", berättade popkonstnären Claes Oldenburg för New York Magazine i mars 1973. Och även om den amerikanske superstjärnans oreserverade hyllning till det då ganska nya fenomenet säkert var ovanlig så var han långt ifrån ensam av att fascineras av tunnelbanegraffitins möjlighet att förflytta sig, överraska och bryta upp vardagslunken. Vissa menar till och med att just detta är graffitins egenart.

Graffitimålaren Lady Pink från New York menar att graffiti egentligen handlar om målningar på tåg. I dokumentären Art the bridge berättar hon:
- Vi målade på tågen och sedan reste de genom hela New York som ett rörligt galleri - ett i-ditt-ansikte-galleri, där du inte hade något annat val än att titta. Nu när tågen inte längre är dekorerade, så måste du åka ut till olika områden för att se en målning på en vägg. Det är inte graffitins ursprungliga idé. Det här är en muralmålning även om den är gjord med sprayfärg, säger hon och pekar på målningen på väggen bakom sig, varefter hon fortsätter:
- Graffitimålarna i New York har blivit muralmålare, även om vi fortfarande kallar oss graffitimålare.

Lady Pink tycks mena att tågets rörelse är krav för att något ska vara graffiti och även det som skiljer den från annan konst: verket ska komma till dig. När graffitin växer till stora målningar som täcker hela fasader så skiljer de sig inte längre från en utställning på ett galleri eller ett konstmuseum. Publiken får åka till konsten om de vill uppleva den.

Även om jag tycker att Lady Pinks graffitibegrepp är väl snävt måste jag erkänna att det är en speciell upplevelse när en riktigt välgjord wholecar rullar in på stationen, och den bästa som jag någonsin sett i verkligheten är Look out crazy erasers! som gjordes 1991 i Jakobsbergs-layupen av Erse, Kaos, Rustle och Serw.

Konstnären Petter Zennström har sagt att han ibland blir helt förundrad över hur graffitimålare klarar av att trolla bort en hel tågvagn med lite färg, och det tycker jag stämmer här, och dessutom bättre här än i något annat fall jag själv upplevt. Det är som om målningen tagit vagnen i besittning och att de olika bokstäverna för att få plats brottas med varandra och klättrar upp mot vagnens tak. I mitten av målningen syns Kalle (från serien Kalle och Hobbe). Han skriker som i skräck och upprepar samtidigt en del av målningen:
- Look out!

"Look out crazy erasers!" Vad betyder det egentligen? Orden bildar inte en syntaktisk mening. På svenska blir det ungefär: Se upp galna utsuddare! Något känns utelämnat - en poetisk komprimering som öppnar upp för olika läsningar. Vem är det som ska se upp? Handlar det om att målningen snart kommer att försvinna i klottersanerarnas kemiska bekämpningsmedel? I så fall skulle den kunna läsas "Look out there´s the crazy erasers!". Eller handlar det istället om att det är sanerarna som ska se upp, som i "Look out you crazy erasers!"?

Kanske är det att övertolka målningen. Sannolikt är det Kaos som har gjort charactern och av bokstävernas stil att döma har Erse gjort "Crazy Erasers" och Rustle "Look Out". Ordet Erasers ligger mycket nära Erse. Alla bokstäverna utom a finns redan där. Det skulle kunna vara så trivialt att han arbetat om en skiss med Erse till Erase och därefter vidare till Erasers.

Graffiti skapas nog oftare med en sinnlig form- och målarlust samt äventyrslystnad än med intellektuell och poetisk djupsinnighet. Orden ska tittas på, minst lika mycket som läsas ut - om inte mer. Och när graffare pratar om rytm handlar det oftare om en visuell upplevelse än en musikalisk eller poetisk.

Men hur ser målningen då ut? Jag minns den som helt otrolig, att jag aldrig sett dess like på något svenskt tåg. När jag i dag återvänder till bilderna kan jag konstatera att omdömet gäller än. Däremot är stilen är inte fullt så vass som jag minns den. Tagna var och en för sig är egentligen ingen av bokstäverna helgjutna; de har inte den individuella karaktär som till exempel Slices eller Casters bokstavsformer ofta besitter. Helheten är betydligt bättre än delarna, men vilken helhet sedan.
Målningen är färgsprakande och skimrande precis som Oldenburgs latinamerikanska blomsterbuketter, tekniken fantastisk och finishen likaså. Trots de starka färgerna är flertalet bokstäver monokroma i olika klara nyanser av i grönt, blått, lila och rosa. Outlinesen är vinröda och bakom de myllrande bokstäver skymtar här och där en blå bakgrund.

Trots att verket bara existerade några få timmar har det blivit legendariskt och flera graffitimålare har fått något lystet i blicken när jag berättat att jag skriver en text om det. Målaren Ikaros hörde av sig över mejlen: "Kul att läsa något om denna underbara super wholecar!!! Lätt en av svensk historias all time burners!".

Fakta: 

Fria graffitiakademien
Del 7: Look out crazy erasers!

Fria graffitiakademien
Del 7: Look out crazy erasers!

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Med boken som mötesplats

I den åttonde och sista delen av serien Fria graffitiakademien behandlar Jacob Kimvall fenomenet blackbooks, de skiss- och målarböcker som främst cirkulerar mellan målare och som är en relativt sluten del av graffitikulturen.

Två utomjordiska gatukonstpionjärer

I sjätte delen av SFT:s serie Fria graffitiakademien berättar Jacob Kimvall om två målningar från 2001 som inte ser ut som traditionell graffiti och därför fortfarande sitter kvar. Hotels och Robobs verk på Södermalm bär dock en omisskännlig graffitikänsla, skriver han.

Fet produktion på flera nivåer

Gauge, Jeks och Polar, medlemmar av gruppen Crazy and Stiff, gör regelbundet stora, välplanerade produktioner. Något som inte hör till vanligheterna i Sverige. Jacob Kimvall skriver om deras stora berg- och dalbanemålning från Förfest 07 i somras

"Den har alltid funnits där"

SFT:s serie Fria graffitiakademin fortsätter efter ett längre uppehåll. Denna vecka diskuterar konstvetaren Jacob Kimvall målningen Kameleonten som uppfördes 1994.

Graffitimålaren som nationens hjälte

I New York har det alltid funnits motstridiga uppfattningar om hur graffiti som fenomen kan och bör tolkas. Är det något i huvudsak ont eller i huvudsak gott? Det är värderingar som på olika sätt även gett resonans i svensk debatt. Även om olika synsätt har funnits parallellt går det att skönja en viss variation i huvudförståelsen och kanske framför allt i bredden av tolkningsmöjligheter.

© 2025 Stockholms Fria