- Om du studerar den här kulturen - hur den fungerar och vad som är värt något - då är det omfattningen som har ett värde. Synligheten har ett värde, faromomentet har ett värde. Inga av de värdena finns i den här graffitiskolan, säger Dan Östman.

Förra året anmäldes 25 000 fall av skadegörelsebrott i Stockholm, var-av nästan alla var klotter- eller graffitirelaterade. Uppklarningsprocenten var två procent. Som projektledare för den nybildade klotterkommissionen vill Dan Östman effektivisera arbetet mot graffiti i staden.

Kommissionen har studerat hur regionala polismyndigheter ute i landet har agerat mot graffiti och med stöd i bland annat erfarenheter från Örebro beslutat om en restriktiv linje. Till exempel vill Dan Östman att utredningar om skadegörelsebrott ska kvalitetssäkras. Fingeravtryck och - från och med årsskiftet - DNA ska tas från misstänkta graffitimålare. Fler husrannsakningar ska genomföras och en 18-års åldersgräns ska införas på köp av sprayfärg.

Dan Östman menar att kulturförvaltningens stöd till Kulturskolans projekt Megakonst sänder helt fel signaler.

- Det går inte alls ihop med vårt arbete och det går inte ihop med Stockholms stads arbete över huvud taget. Det här tyder ju på en okunnighet hos de beslutande. Man har ju inte orkat sätta sig in i den här kulturen.

Argumentet att ungdomar som är intresserade av graffiti som en konstform bör få möjlighet att måla legalt ger han inte mycket för.

- Varför målar man inte hemma då? Då kan ju pappa sätta upp en masonitskiva inne i garaget, om det är utöva konsten man är intresserad av. Men det är det inte. Det är synligheten man är ute efter.

Enligt Dan Östman är graffiti en inkörsport till annan brottslighet som stölder, misshandel, rån, narkotikabrott och sexuella brott. Till stöd för denna uppfattning anför han registerutdrag som gjorts på de graffitimålare som gripits för skadegörelse.

- Det grips ungefär 600 individuella gärningsmän i Stockholm per år. Vi ser att många av de här är väldigt brottsbenägna och har ett ganska brett brottsregister. Kan vi då få DNA-prov och fingeravtryck på de här 600 som grips varje år så kommer de att poppa upp både här och där i annan brottslighet och kunna bindas till andra brott.

Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, kallar Dan Östmans resonemang för 'polissnack'.

- Verkligheten är aldrig någonsin så enkel. Det finns olika sorters klottrare - det är en synnerligen splittrad grupp människor med olika sociala förutsättningar. Inom all brottlighet så finns det folk som åker fast några gånger och sedan blir vanliga hyfsade personer. Det är väldigt ovanligt att unga män inte begår någon form av brott under sin uppväxt.

Enligt Jerzy Sarnecki löper majoriteten av dem som ägnar sig åt graffiti ingen risk för att fastna i brottslighet. Han beskriver graffitikulturen som en ungdomsrörelse - som främst består av unga män - där olika individer har olika fokus. En grupp är engagerad i en hiphopkultur med anarkistiska inslag, medan ytterligare en sätter det konstnärliga i främsta rummet.

- Det här med att klottra är för dem en del av kulturen och en politisk revolt mot samhället. Det är som alla andra ungdomsproteströrelser, en del kommer att råka illa ut men de flesta är ungdomar från medelklassen som kommer att etableras i samhället.

Därutöver finns det en grupp som Jerzy Sarnecki bedömer ligger i riskzonen för att utveckla allvarliga sociala problem. Att graffiti skulle kunna relateras till sexualbrott menar han är 'löjligt'. Däremot menar han att det kan relateras till missbruk och grövre brott, men om graffiti är en inkörsport eller en av formerna för denna brottslighet är oklart.

Det finns inga forskningsresultat som entydigt visar att lagliga graffitiväggar skulle leda till ökat eller minskat klotter. Jerzy Sarnecki menar att det kanske kan vara ett alternativ för den grupp av graffitimålare vars intressen främst är estetiska, men tillägger att lagöverträdelser trots allt är en del av kulturen.

- Du har ett visst kriminellt inslag i hela den kulturyttringen så till vida att det finns en föreställning om att man deltar i en slags protest och en anti-etablissemangsrörelse.

Han är dock övertygad om att samhället skapar sig problem då det försöker bemöta graffitin med nolltolerans. Repressionen riskerar att bli kontraproduktiv.

- Man får alltid ett problem när man förklarar krig mot en form av kulturyttring - när samhället marginaliserar grupper och gör dem ännu mer samhällsfientliga. Då får man mer extrema varianter som att man bombar, helt klottrar ner, tunnelbanevagnar. Inte på grund av att klottrandet leder till kriminalitet utan på grund av att konflikten mellan samhället och kulturen eskalerat. Min inställning är att man ska bestraffa kriminaliteten men förhandla med kulturen.