Sedan 1999 har Stockholms gaykör (SGK) en amerikanskfödd dirigent i Karol Vieker. Hennes kontakter på andra sidan Atlanten, i kombination med det faktum att kören redan besökt stora delar av Europa, födde tanken på en USA-turne.

- Det var nästa logiska steg, säger SGK:s ordförande Raino Kirkma.

Under två hektiska veckor besökte kören San Fransisco i Kalifornien, Honolulu på Hawaii och Fort Lauderdale i Florida, och gav på var och en av platserna konserter tillsammans med lokala gaykörer.

Sammanlagt var det 50 sångare hemmahörande i Stockholm som begav sig av västerut. Resan finansierades delvis genom försäljning av körens julskiva Kom ut till jul, men största delen av kostnaden fick körmedlemmarna själva stå för.

Turnén hade dock planerats i tre års tid, så de som ville följa med hade tid att vända på slantarna. Och följa med ville de flesta. Bara omkring tio av körens medlemmar stannade hemma.

Turnéns första stopp var San Fransisco, och för dirigenten Karol Vieker var det svårt att veta om hon reste till eller ifrån något.

- Det var väldigt häftigt. Jättekul och surrealistiskt. Som att komma hem och samtidigt vara hemifrån. San Fransisco är nästan som en hemstad. Jag växte upp bara några timmar därifrån, säger hon.

I den stad som mer än någon annan förknippas med gayrörelsen uppträdde SGK, tillsammans med den 200 man starka värdkören San Fransisco gay men"s chorus, inför 2 000 entusiastiska åhörare.

- Det var en fantastisk publik, vi fick sådant gensvar, säger Raino Krikma och ser ut att mysa åt minnet. Den skandinaviska körtraditionen är ju väldigt annorlunda jämfört med den amerikanska. Vi har Taube, vi har Bellman, vi har studentsångarna och den typen av musik. Det har man inte där, utan det är rätt mycket Broadway över det hela.

Men konserten var mer än Bellman och Broadway. Från scenen läste Karol Vieker upp namnen på de få länder, 17 stycken, som tillåter homosexuella att registrera partnerskap eller gifta sig. Kalifornien, och därmed USA, tillhörde under en tid denna exklusiva skara, men möjligheten till samkönade äktenskap avskaffades efter påtryckningar från konservativa grupper.

När Karol Vieker frågade publiken vilka som gift sig under den kortlivade lagen räckte många upp sina händer. Ingen av dem som räckte upp handen är dock gift i dag. Då lagstiftningen ändrades ogiltigförklarades alla samkönade äktenskap.

- Det ligger väldigt nära ytan där, och det var rörande, säger Raino Kirkma.

Hbt-frågor återspeglades även i låtvalet. Efter ett kanske inte alltför politiskt Abba- och Village people-nummer spelades låtar ur Naked men, en sångcykel som San Fransiscos gaykör beställde för 25 år sedan. Höjdpunkten var Marry us - vilken som titeln antyder handlar om att kunna gifta sig med den man älskar - och av reaktionerna att döma var temat lika aktuellt nu som då.

Efter konserten skrev den lokala tidningen Bay area reporters recensent att han sett 'två stiliga gaykörer. En från ett fritt land, Sverige, som erkänner samkönade äktenskap, och en från ett omoget land som fortfarande inte har omfamnat tanken på frihet och rättvisa för alla'.

Mellan konserten i San Fransisco och en avslutande kyrkospelning i Floridas Fort Lauderdale reste SGK till Hawaii och Honolulu. Klimatet som mötte dem där var i mångt och mycket ett annat än i de gaymetropoler de tidigare bevistat.

- Jag trodde att Hawaii skulle vara en väldigt tolerant stat eftersom de haft möjlighet till äktenskap tidigare, men på Hawaii är kyrkorna starka och toleransen är inte alls särskilt hög, säger Raino Kirkma och berättar om en publik som var både förvånad och gripen av att någon kommit från andra sidan jorden för att spela för dem.

På grund av konservativa strömningar har kören på Hawaii länge kallat sig en manskör. Men nyss hemkommen nåddes SGK av budet att hawaiianerna uppdaterat sitt namn och numera officiellt kallar sig för vad de är, en gaykör.

- Jag vill gärna tro att det är lite inspirerat av oss, säger Raino Kirkma.

När Karol Vieker ska försöka välja ett finaste minne från resan nämner hon just körens första kväll i Hawaii och mottagandet de fick där. Trots att Hawaii var det stopp på körens turnérutt där kyrkan var som starkast och toleransen som lägst. Eller kanske just därför. När hon får frågan hur det kändes att komma till ett kulturellt sammanhang där hennes kör var ett kontroversiellt inslag kommer svaret omedelbart:

- Underbart. En del av det vi ska göra är att provocera, för om man inte provocerar kan man inte ändra attityder. Vi är en kör och vi ska genomföra en sevärd föreställning, men vi har också ett politiskt syfte. Och det är att förbättra villkoren för hbt-personer.

Men trots alla minnesvärda möten och musikaliska upplevelser är kören nöjd med att komma hem. Något som titeln på onsdagskvällens konsert, On tour go west - Borta bra men hemma bäst, skvallrar om.

- Vi har ju våra trogna lyssnare här, så det är klart att det är jättetrevligt att komma hem och sjunga det här programmet i Stockholm, säger Raino Kirkma. Det är kul att åka iväg och det har varit väldigt trevligt att träffa alla de här människorna, men det är också skönt att komma hem.