När jag fick höra nyheten om Bergelins frånfälle letade jag upp en passage i boken ”I huvudet på John McEnroe”, en helt fantastisk bok om bland annat rivaliteten mellan Björn Borg och hans amerikanske antites John McEnroe. Vid ett tillfälle beskriver författaren Tim Adams hur Borg, som under hela sin karriär väckte uppmärksamhet för sin övermänskliga självkontroll och iskyla, vid ett tillfälle tappade besinningen och ifrågasatte ett domslut. Som ett svar på detta, skriver Adams, knuffade Bergelin Borg ”över en bänk, slängde en racket i huvudet på honom, och stängde av honom från allt spel i tre dagar.”

Frånsett alla tankar om pedagogik och god idrottspsykologi denna handling väcker, så är det en annan fascinerande tanke som dyker upp i hjärnan.

Det fungerade ju!

Borg vann fler titlar än vad jag kan med att räkna upp här (hans meritlista är en googling bort, kör hårt om ni har lust), och han gjorde han det i tät och intim samklang med Bergelin. Förutom den långhårige Södertäljesonens personliga talang, så måste alltså Bergelin ha besuttit av någon lysande tränarkvalitet.

Men jag kan inte för mitt liv komma på vad den egenskapen kan tänkas ha varit. Jag har insett att jag inte har någon aning om vad som gör en bra tränare till en bra tränare.

Själva atleterna är enkla att förstå. Vittnesmålen är enkla, fysiska: Lotta Schelin springer väldigt snabbt och kan kontrollera den boll hon sparkar på. Kajsa Bergqvist har sinnessjuka benmuskler. Ara Abrahamian är stark och smidig.

Men tränarna? Vad är ekvationen där?

Att man är en bra pedagog? Snicksnack. Viktor Tichonov var en produkt av sovjetisk millitärskola och var en precis lika stor charmknutte som den bakgrunden vittnar om. Han styrde sitt hockeylag på ungefär samma sätt som en svårt sadistisk lägerkommendant. Och han skapade det bästa lag som någonsin ställt upp i en bollsport. Bra eller dålig tränare?

Lång, framgångsrik bakgrund inom idrotten? Tja. För en Pia Sundhage stämmer det. En Sven-Göran Eriksson däremot var kass libero i värmländska division tre.

Att man kan inspirera, motivera, svetsa samman gruppen? Varför hamnar då de största gaphalsarna och Braveheart-fetischisterna oftast på tevesporten tämligen omgående i tränarkarriären?

Trots att elitidrotten i dag är den mest offentliga verksamhet som finns och trots öppna landslagsträningar och noggranna mediaanalyser och tusentals tv-timmar så är tränarens arbete fortfarande relativt fördolt. Vad är det Johnny Holm gör som får hans son att hoppa en halvmeter över sin egen kroppslängd?

Det finns hundra svar på den frågan. Och inget riktigt bra.