Tariq Naseem har arbetat på fartyget M/S Birger Jarl i 15 år. I våras sades han tillsammans med 18 pakistanska kollegor upp från sin anställning, som Fria Tidningar skrivit om tidigare. Anledningen är att rederiet Allandia AB i och med EU:s nya regler om sjöfartsstöd slipper betala sociala avgifter och arbetsgivaravgifter för medborgare från EU-länder – men inte för anställda från länder utanför EU.

Sedan 2002 har de 19 pakistanierna fått tillfälliga uppehållstillstånd som förnyats ett år i taget efter att rederiet lämnat anställningsintyg, men de har nu alltså gått ut och de före detta rederianställda måste lämna Sverige.

När rederiet ville säga upp de 19 pakistanierna tillhörde de Seko Sjöfolk. Men efter missnöje med Seko vände de sig istället till fackföreningen SAC Syndikalisterna. De 19 har har arbetat på fartyget mellan 7 och 23 år. Deras fackförening kämpar nu för att de avskedade ska få tillbaka sina arbeten och därmed kunna stanna i landet, och driver även frågan om att de inte fått den avtalade uppsägningslönen.

– Vi har tagit till Arbetsdomstolen att Allandia inte följt Las när man varslar och säger upp anställda. De har sett en möjlighet att göra en ekonomisk vinst genom att inte förnya arbetstillstånden och därmed slippa betala ut uppsägningslönen. Den delen är det enda vi kan driva rent juridiskt, säger Jan Abrahamsson på Storstockholms transportsyndikatet av SAC.

Att de anställda inte skulle ha fått ut sina uppsägningslöner förnekas emellertid av Wolfgang Kukol, personalansvarig på Rederi Allandia AB.

– De har enligt överenskommelse fått sin uppsägningslön om tre till sex månader. Vi kan inte göra mer från rederiets sida. Kanske handlar det om någon som inte har fått hela lönen, då arbetstillståndet gått ut, säger han.

Men Tariq Naseem menar att Wolfgang Kukol ljuger. Han berättar att han efter uppsägningen fick arbeta i åtta veckor, i stället för de sex avtalade månaderna.

– Sedan gick mitt arbetstillstånd ut och jag kunde inte arbeta längre eftersom rederiet inte intygade att jag arbetade för dem. Det är samma sak för de andra, det är bara tre personer som har kunnat arbeta hela sin uppsägningsperiod.

SAC Syndikalisternas krav om att de 19 skulle få tillbaka sina arbeten menar Wolfgang Kukol är en omöjlighet.

– Vi tycker också synd om våra före detta medarbetare, men vi kan inte återanställa dem. Vi skulle förlora 300 000 kronor i månaden, säger han.

Han vill också påpeka att protesterna är felriktade.

– Man ska veta det, att det är Europafacket som har drivit frågan om sjöfartsstödet. EU har antagit ett direktiv och då får man gå dit och protestera. Vi på rederiet kan inte hjälpa dem att få ett arbetstillstånd i Sverige.

Syndikalisterna och en stödkommitté som bildats kommer att fortsätta sin kamp för de 19 pakistanierna.

– Har man bott här i 21 år och betalat skatt och sociala avgifter ska man få stanna. Vi vill få ihop Migrationsverket, Arbetsförmedlingen utland och rederiet för att vi ska lösa det här. Men rederiet säger bara nej, säger Jan Abrahamsson.

Stridsåtgärderna, som flygbladsutdelning och blockader, mot rederiet har pågått sedan i juni.

– Det spelar ingen roll om vi vinner eller förlorar i AD. Vi kommer att fortsätta med fler stridsåtgärder tills rederiet ger sig.

Av de 19 avskedade sjömännen har två åkt till Pakistan. 17 befinner sig fortfarande i Sverige, nu utan uppehållstillstånd. Tariq Naseem försöker få ett nytt arbetstillstånd.

– Jag har en lägenhet. Det här är inte lätt för mig.

I Pakistan finns hans familj. Helst vill han arbeta kvar på rederiet, men går inte det måste han hitta ett annat jobb.

– Men jag är 44 år gammal nu, det är inte så lätt för mig att hitta något nytt. Varken här eller i Pakistan.