”Bojkotten gynnade svensk idrott”
Johnny Wijk, idrottshistoriker på Stockholms universitet samt före detta elitspelare i tennis, menar att politiska aktioner och hot om bojkotter, som den vid Davis Cup-matchen i helgen, är positiva för sporten.
– Frågan om sport och politik hör ihop är evig. Diskussionen brukar dock stanna vid det, säger Johnny Wijk.
Han menar att idrotten alltid har påstått att sport och politik inte hör ihop, men att det inte stämmer.
– Det är en fin tanke att idrotten ska stå över politiken, att de ska samsas ändå och inte utesluta någon, säger han. Men samtidigt är det ställningstagandet en konsensusideologi i sig, en ideologi som idrotten inte argumenterar tillräckligt för. Om idrotten skulle försvara sin ideologi och säga att ”Här bojkottar vi minsann inte varandra” skulle det nog ge genomslagkraft hos den stora massan på ett helt annat sätt, tror han.
Johnny Wijk tar upp de två föregående Davis Cup-matcher som varit föremål för stoppa matchen-aktioner, jämställdhetsombudsmannens krav på att Sverige skulle bojkotta VM i Tyskland 2006 på grund av landets prostitutionslagar och diskussionen som ägde rum runt OS i Kina i fjol.
– Vem ska egentligen bestämma vilka länder som ska bojkottas i sportsliga sammanhang? Ska vi rösta om det? frågar han.
Han menar att inte ens Riksidrottsförbundet och de andra stora idrottsförbunden skulle kunna fatta ett sådant beslut.
– Om vi bestämmer oss för att bojkotta alla fascistiska diktaturer, kommer någon att ställa frågan om vi inte ska bojkotta även alla socialistiska diktaturer. Och ska vi bojkotta USA för att de har dödsstraff? Det blir till slut en svår diskussion, hävdar han.
– Världen är så pass ond att det blir svårt att bestämma vilka länder man inte ska idrotta med.
Angående resonemanget om att idrotten inte tar skada av politiska aktioner, har han en enda fråga att ställa.
– Vem har förlorat på cirkusen runt matchen förra helgen?
Han menar att idrotten stärker sin position på samhällsarenan genom sådana aktioner. Hur många skulle ens ha vetat om att matchen skulle spelas om det inte blivit ett sådant rabalder?
– Intresset för matchen blev enormt, det vann tennisen på. Massmedia vann på att det hände någonting som de kunde bevaka. Aktivisterna vann på att de fick all den här uppmärksamheten. De enda som förlorade var de som skulle få intäkterna från biljettförsäljningen, säger han.
