Inte förrän senare reflekterade jag över att mina svar förmodligen inte var vad han väntade sig eller ville åt. Frågan, som är rätt vanlig, är nämligen felställd. Det är inte på läktaren problemen finns. Jag ska ge två konkreta exempel.

Förra året vill den i Stockholm bildade Fotbollsalliansen etablera sig även i Göteborg och håller ett informationsmöte i Ullevis presslokaler. De arbetar ”för en positiv supporterkultur” och har själva rötterna i supporterkulturen. Vi från supporterföreningarna är inbjudna för att ta del av och tycka till om projektet.

Presentationen är relativt intressant och det är egentligen bara en sak som stör mig. Mannen framme vid whiteboarden talar ingående om organisationssättet vars tanke är att ha en samordnare som huvudansvarig och en klubbrepresentant för de klubbar som deltar. Dessa personer måste dock tydligen vara en man. Efter tjugo minuter med ”han”, ”hans” och ”honom” påpekar jag, som enda tjej i lokalen, detta. Projektledaren ber uppriktigt om ursäkt medan mina föreningsvänner sjunker ner i stolarna, tar sig för huvudet och fnissande väser ”få tyst på henne”.

En kväll i november står jag bakom baren på mitt jobb, en mindre sportkrog i Göteborg. Det är nästan tomt runt borden sånär som på ett par i övre medelåldern och på våra tv-apparater visas kvalet till herrallsvenskan mellan Brommapojkarna och Ljungskile.

Tv-apparaterna är vända ut mot rummet, men med få gäster och lite att göra tar jag tillfället i akt och lutar mig över baren för att se matchen bättre. Det är novemberkallt och jag tänker på när vi var på Grimsta IP, Brommapojkarnas arena, året dessförinnan och det var så varmt att få orkade behålla tröjor på och solen bländade oss större delen av matchen.

Mannen vid bordet noterar mitt intresse, misstolkar – och börjar pedagogiskt förklara: ”de i röd-svarta kläder heter Brommapojkarna, matchen är ett så kallat kval, det betyder att de som vinner nu kommer…”

Så hur är det då att vara tjej på en fotbollsläktare? Inte särskilt annorlunda från att vara kille. Stötta ditt lag för allt du är värd i 90 minuter och det spelar ingen roll om din röst ligger på ett högre register. På själva läktaren struntar man i det.

Som en av de andra, tjejerna, i klacken sa angående frågan den där derby-dagen: ”Den enda skillnaden är att vi får svara på dumma frågor från sådana som honom.”

Att mitt kön är i minoritet bland fotbollsintresserade märker jag bara utanför läktaren.