Normbrytande nyheter
"Jag minns Lena Svedberg" ekar Carl Johan De Geers välkända berättarröst ur datorn. Adressen är www.glimz.net och här samlas sedan starten förra året "smalare film till en bredare publik". De flesta filmer är under tio minuter och kostar fem kronor att se, medan somliga är upp till en halvtimme långa och några kronor dyrare. Allt streamas i fullskärmsstorlek via bredband och layouten är pedagogiskt avskalad och enkel att följa.
Armbryterskan från Ensamheten är en intressant men ovanlig berättelse, som skildrar en del av Sverige som oftast inte får så mycket uppmärksamhet i medierna. Med denna film sätts Lappland och byn Ensamheten på kartan och det med rätta. Men här slutar inte det fascinerande, för i denna lilla by bor Sveriges världsmästare i armbrytning.
De allra flesta som bor i Sverige har någon form av relation till Korvkiosken. Boken Korv, mos och människor gör ett försök att ta ett helhetsgrepp på hela korvkiosk-Sverige.
Det finns människor som tycks andas politik och hos vilka politiken tangerar nästan allt de tar sig för. Le Tigre består av just sådana individer. Från Kathleen Hannas Bikini Kill och fram till dags dato när bandet släpper sitt tredje album, This Island, har en outröttlig kamp mot orättvisor varit framträdande.
De tre punkprimadonnorna i Le Tigre har intagit scenen och bränner av Deceptacon innan nån ens hinner blinka. Det är onekligen en magnifik slagdänga. Kathleen Hanna, Johanna Fateman och JD Samson får publiken med sig från början och håller ett stadigt grepp om densamma större delen av konserten.
Krisen i musikbranschen är en möjlighet för mindre bolag och kreativa utbrott. Känslan av att de stora är osäkra - flera av de riktigt stora bolagen höll sig borta från årets Popkomm - gör att de små övertygade kreativa bolagen ser sin chans.
Med teoretiska utgångspunkter 'mellan Lundgren och Hydén' (s. 24) analyserar de erfarna författarna intervjuer med hjälpsökande och personal på kvinnojourer. Där framkommer en del intressant, såsom exempelvis förståelsen av motstånd som meta-anpassning, vilket innebär att starkare band vävs varmed frågan 'Varför går hon?' blir mera relevant än 'Varför går hon inte?' (s. 50) Författarna urskiljer två typer av vändpunkter: '1. Det gäller livet 2. Det gäller någon annan' (s. 65) och sex emotionella band: kärlek, rädsla, hat, medlidande, skuld och hopp. Hur dessa band bryts diskuteras ingående och dessa resultat relateras till tidigare forskning såsom växlingen mellan värme och våld som kontrollstrategi.
När Teater Giljotin iscensätter den brittiska dramatikern Sarah Kanes sista pjäs klär skådespelerskan Tatyana Maneva av sig på underkroppen redan efter tio minuter. Det är effektfullt med tanke på textens innehåll. Hon står där i strumpor, skor, skjorta och kavaj men utan byxor och trosor, och när den första förvåningen har lagt sig infinner sig en stark känsla av sårbarhet. Som när man drömmer att man har glömt att ta på sig byxorna.
- Det är insidan som räknas, säger David (Martin Hedman) i sexualupplysningsfilmen Kärlekens språk 2000. Liksom alla ynglingar i filmen är han sockersöt, välkammad och anorektiskt smal. De unga tjejerna är blonda, med tajta midjor, stora bröst och rakade kön.
Meret Oppenheim blev berömd över en natt för ett av sina verk - den pälsklädda koppen med fat och sked i päls. Koppen köptes av Museum of Modern Art i New York 1936 och har sedan dess bättre definierat surrealismen än poeten Lautréamonts ofta citerade ord 'surrealism är mötet mellan ett paraply och en symaskin på ett obduktionsbord'.
© 2026 Stockholms Fria