Normbrytande nyheter
När man kliver in i Samhället utan egenskaper gör man det genom en barrikad, en installation av ett ockuperat hus i Nørrebro 1973 som de boende och barn tillsammans förvandlade till en äventyrslekplats. Redan här etableras centrala teman i Tensta konsthalls nya utställning – motstånd, utopier, alternativa gemenskaper utanför det etablerade samhället och barn som aktiva subjekt.
Mika Rottenbergs videoinstallationer som visas på Magasin 3 är placerade i ett landskap format av
”Det fanns en länk av inspiration mellan de sociala rörelserna som uppstod 2011, från Tunisien och Egypten, till Spanien, Grekland och Occupy Wall street i New York”, sa Michael Hardt vid en föreläsning i Stockholm i måndags när Södra teatern inledde vårens samtalsserie Tankeverket.
Årets vårsalong kommer säkerligen att tilltala den breda publik som den vänder sig till, skriver Martin Holmström.
Martin Holmström har läst Jonathan Linströms Stockholm från början, en bok om Stockholms historia för barn och ungdomar.
”Den unika gultonen i glasen förstärker konturer och kontraster”, står det om glasögonen Sharp vi
Den 13 januari tar SF bio över driften av Klarabiografen i Kulturhuset. Avtalet löper över tre år och tillför 420 000 kronor om året till Kulturhusets ansträngda budget. Kritiken har varit hård och många menar att Kulturhuset bidrar till att stärka SF:s monopolliknande position. ”Kulturhuset har inga ambitioner, säger Gunno Sandahl”, chef för Folkets hus och parker.
Nörden har sedan 1990-talet gått från att vara en marginell bifigur både på film och i verkliga livet till att hamna i strålkastarljuset och bli framgångsrik. Självklart beror det mycket på att datanörden är en av de stora vinnarna i dagens samhälle. Det återspeglas i filmer och i den sociala statusen. I artiklar utmålas nörden numera som en hipp typ som tjänar pengar. Det har instiftats en Geek pride day som firas varje år den 25 maj och på Facebook samlas kvinnliga nördar i gruppen Geek women unite. På Tekniska museet i Stockholm anordnas nördcafé varje onsdagkväll där inbjudna eldsjälar berättar om sina specialintressen.
Yaron (Yiftach Klein), ledare för en israelisk insatsstyrka mot terrorism, gör armhävningar framför sin gravida fru som håller räkningen åt honom. När han går på fest är han klädd i linne och dunkar poliskollegorna i ryggen, och på puben visar han sin pistol för en 15-årig servitris och frågar om hon vill känna på den. Regissören Nadav Lapid påminner oss ständigt om att Yaron är en självcentrerad karlakarl som har svårt att sänka garden. Till och med när han i smyg lånar ett barn på en fest och ställer sig prövande framför spegeln med barnet i famnen tycks han mest titta på sig själv, medan barnet förblir en accessoar.
”Att kalla en man ett djur är att smickra honom. Mannen är en maskin, en vandrande dildo.” Valerie Solanas, gestaltad av Lili Taylor, skräder inte med orden när hon stryker runt på New Yorks gator och med ilsken frenesi skramlar ihop pengar till överlevnad genom att förolämpa folk på gatan, samtidigt som hon skriver på Scum manifesto och pjäsen Up your ass. I shot Andy Warhol, om Valeries liv och vad som ledde fram till att hon sköt Warhol, hade lätt kunnat bli en politisk pamflett eller ett förutsägbart psykologiskt drama. Men Mary Harron väljer att ta ett steg tillbaka, inte kommentera skeendet utan bara låta händelserna utveckla sig utan att lägga in tydliga markörer för hur de ska tolkas.
© 2025 Stockholms Fria