Normbrytande nyheter
Tina Enghoffs fotoutställning Jag är ingenting, som visas på Kulturhuset, handlar om kvinnor av utländsk härkomst i Danmark som blir utnyttjade och misshandlade av sina män. Den danska lagstiftningen gör att de riskerar utvisning om de skiljer sig innan de varit gifta i sju år.
Protestsång, pop och singer/songwriter – mycket går in under beteckningen när Södra teatern i dag presenterar Sveriges visfestival. För deltagarna är gemenskapen sinsemellan lika viktig som den med publiken. "Det brukar vara kaotiska men roliga kvällar", säger Johan Johansson, som står bakom festivalen.
Gittaristen Patrick Bonnet vill göra flamenco på nya sätt. Inspirationen kommer från hela världen och han är inte rädd för att experimentera. Jens Wallén träffade Patrick för en intervju och fick en pratstund om hans musikkonst.
Ökad bredd och tydligare profil. Det är de något motsägelsefulla ledorden för Lena Åberg Frisk, vd för Stockholm jazz fest sedan förra året. När festivalen drar i gång på fredag samsas värlsdmusik och soul med mindre kända jazzakter. Men också några säkra kort.
Experternas Drömrum blir en beskvikelse för den inbitna samlaren Maria Knutsen-Öy.
I dag lördag är det fest i Kärrtorps centrum. Bakom initiativet står Södra fot, en lokal teaterförening som vill föra samman folk i förorten genom kultur och teater.
Ungdomsrevolten 1968 var en omfattande kultur- och samhällsrevolution och utmanade vedertagna normer på många områden. Det var en rörelse som ifrågasatte gamla cementerade värderingar och ville överskrida gränser. Fri kärlek, droger och fred var några av budskapen. I Stockholm yttrade sig de här företeelserna genom kårhusockupationen, almarna i Kungsträdgården och ockupationen av kvarteret Mullvaden. Musiken spelade en oerhört viktig roll på den här tiden och 1970-talet var proggens decennium, en starkt politiserad musikrörelse.
Gatukonsten är kanske bara i början av sin utveckling. Den tanken slår mig när jag ser utställningen med Emess från Berlin i det konstnärsdrivna galleriet Candyland på Södermalm. Emess, som arbetat med gatukonst sedan han var barn, är nu i 40-årsåldern. Han vill inte avslöja sitt riktiga namn.
Koreografen Anna Lord kallar sitt verk Skin för ett multisensoriellt performanceevent. Föreställningen kan liknas vid en dröm, en mycket mjuk och vacker sådan. En och en leds åskådarna, ett missvisande begrepp i det här fallet, in med förbundna ögon. Känsel, lukt och hörsel får ersätta synen som hjälpmedel för att orientera sig i rummet.
I Norrland är hon redan ett stort namn och senaste skivan Try again baby har hyllats av en närmast enig kritikerkår som pratar om ett nära förestående genombrott. Nu väntar Stockholm på att upptäcka Frida Selander, Umeås egen Neil Young.
© 2026 Stockholms Fria