Fler och fler av Stockholms byggprojekt börjar anta fysisk form; spänningen är olidlig. Blir Aleksander Wolodarskis Chicago-vision av Norra stationsområdet en arkitektonisk milstolpe, eller kommer det att råda både bokstavligt och bildligt mörker i den höga och täta bebyggelsen? Och vana som vi är vid Slussens dunkla katakomber, kommer vi kisande att flanera över de gammelfuturistiska broar som ingår i den nya modellen för området? Och framför allt, kommer dessa byggnationer, som nu befinner sig i sin linda i form av cementgrunder eller endast på papper, att vara i samklang med sin samtid när de väl står klara?